Vad känner jag nu inför sista veckan egentligen??
Vet ni att jag har gråtit!
Min process har varit enormt jobbig. Jag försöker hela tiden tänka om tänka nytt och göra. Men på något sätt har det inte riktigt gått för mig denna gång.
 |
Så här känner jag mig, Lergubbe skapad under diskussion med vänner i vår skulptursal. |
Jag har valt ett ämne som intresserar mig och som ligger rätt i mitt liv. Frågor som jag funderar mycket kring. Jag tänker att jag alltid vill vara politisk vilket jag varit. Det borde helt enkelt varit lättare än det varit dessa veckor.
Maktstrukturer har en öppenhet där man kan arbeta brett och på många olika uttryckssätt, men trots det har det tagit emot. Det finns för många vägar att gå, en för stor mångtydighet.
Jag har skrivit om mina farhågor som kvinna och hur jag upplever att jag hamnar i olika strukturer i min vardag och hur min drivkraft ter sig i kampen om att faktiskt leva i ett jämställt förhållande. Folk ifrågasätter ideligen mina tankegångar vilket jag tycker är givande och en stor del av mitt processarbete. Framförallt har jag haft många goa diskussioner under dessa veckor.
När jag pratar om min rädsla utifrån mitt liv och så som jag väljer att leva det livet känner sig många träffade och när jag tar upp maktstrukturer och hur det påverkar mig som ung kvinna upplever jag att vissa män känner sig trampade på.
Visst är det så också. Jag har inget monopol över dessa ord och känslor. Strukturer finns överallt inte bara mellan kvinnor och män. Ta vårt framtida yrke som lärare, då är det viktigt att inse vilken maktposition man besitter gentemot sina elever till exempel. Vart man än vänder sig stöter man på orättvisor. Jag såg filmen Gandhi nu i helgen förövrigt en helt fantastisk film men också otroligt aktuell i dagens kamp mot en rättvisare värld. I genom historien finns det några människor som kämpar för rättvisa på ett enastående vis. Gandhi var en av dessa personer jag blir otroligt imponerad av. Filmen ger också historiska kunskaper. Aung San Suu Kyi är en annan frihetskämpe aktuell i Burma som jag tycker är supermodig och högaktuell med sitt demokratiska parti.
frihetskampen-aung-san-suu-kyi-tror-pa-demokratiskt-burma/
Jag har arbetat på det vis att jag prövat och gjort olika saker utifrån olika tekniker med tyvärr har motståndet varit tungt. Vygotskij skriver om skapandets våndor. Jag har försökt få mina fantasier och tankar att ta form men vad betyder det jag gör? Vad det ska ge har jag svårt att förhålla mig till. Här har samtal med andra varit guld värt.
Men när jag gestaltat mina tankar dessa veckor har det likt förbannat känts påtvingat vilket inte alls varit speciellt kul. Men kanske är det så att det faktiskt gett mig en förståelse och en insyn i mig själv. Genom att skapa föds något annat.
Först nu har jag på riktigt insett att konflikten inte är samhällelig på det sättet som jag velat att den skulle vara. Konflikten finns rotad i mig och så länge inte jag ändar mig är den där för att stanna.
Detta har hänt:
 |
Jag har snickrat en låda. |
De kommande dagarna ska jag arbeta med min låda. Jag ska arbeta utifrån min stora tavla i akryl som jag lade på bloggen V.20 om maktstrukturer och dess mönster fast på ett helt annat sätt.
Resultatet ska jag fota och eventuellt arbeta vidare med.
Återkommer snarast!
Anna