Vad säger ett fotografi?

Utifrån ett feministiskt perspektiv har män, enligt tradition, innehaft maktpositioner och det finns ett intresse att bibehålla dessa privilegierade roller. Så skriver Anthony Giddens i sin bok ”Sociologi”. Inom konsthistoria kan vi läsa om de stora mästarna, männen som skapade de traditionella mästerverken. 

- Historien om de kvinnliga konstnärerna väntar fortfarande på att bli skriven.

Judy Chicagos verk”The dinner party” är ett verk som jag tycker belyser att avsaknaden på kvinnor i ett historiskt perspektiv, inom konsten och andra sammanhang för den delen, i högsta grad existerar. Det handlar om att kvinnor inte erkänts och fått plats. Historien är således berättad av män om män.
Vid närmare analys av hennes verk kan man, förutom det mer uppenbara att hon erkänner kvinnliga viktiga personer inom konsthistorien, urskilja den hierarki som finns inom konstvärlden. Genom att se på hur Judy Chicago presenterar sitt verk kan man se att måleriet står högst då tallrikarnas yta är målade. Skulpturen och arkitekturen kanske handlar om tallrikens utformning. Keramik är materialet på tallriken medan textil är det som återfinns under tallriken, som bordsduk och bordstablett. Utifrån en föreläsning beskrevs hierarkin  inom konstvärlden och hur konstarter rankas olika på detta vis:

Måleri
skulptur
arkitektur
keramik
textilkonst 
smyckekonst  

Textilkonsten och de konstarter som genom historien på olika vis setts som kvinnliga finns längst ner i hierarkin. De mer erkända konstarterna, som genom historien ses som typiskt manliga, finns längst
upp i hierarkin (Från föreläsning 3/9-2015, Beatrice Persson). 

Judy Chicagos verk, ”The dinner party”  

 

Mamma, mormor, jag och min dotter 2013

Vad säger ett fotografi?  

 Den underliggande idén med mitt verk är att jag vill peka på de positioner som kvinnor i samhället har som ”Den andre”.  I ett samhälle där män ofta ses som subjektet. Psykologiska, sociala och kulturella skillnader och strukturer alltså socialt konstruerade uppfattningar är på något vis grundtanken. Detta påverkar den position man föds in i och lever i. 

Bilden ovan är på människor jag älskar och inspireras av. Min historia kring verket kommer inte handla specifikt om min, mammas eller mormors position i samhället och hur vi ställer oss till resonemanget, kvinnan som ”Den andre”. Det handlar inte om att synliggöra specifika maktstrukturer eller brist på jämställdhet i våra egna hem.  Detta skulle bli allt för personligt. Istället synliggörs kvinnan som ”Den andre” genom de hierarkier inom konstvärlden, som exempelvis belystes under föreläsningen 3 september, utifrån Judy Chicagos verk. Detta görs genom min mormors textilkonst. 

Mormors textilhantverk som hon genom livet skapat får därför plats i processen och i den färdiga installationen.  Hennes brodyrer. Hennes vävda, stickade, virkade kreationer. Hennes mattor, lapptäcken. Allt förtjänas att ses som de konstverk de är. 

Så ser planen ut!

Mormors hantverk
Till helgen kommer jag besöka mormor och låna med mig hennes konsthantverk. Nästa blogginlägg kommer fyllas med hennes konst.
Redan under processen fram till vernissagen kommer mormors textilhantverk att få ha en aktiv och levande roll. Jag har också börjat föra samtal med henne och mamma om verkets feministiska utgångspunkt, vilket inte kommer publiceras på bloggen.

Fotografier
Jag vet inte om jag kommer använda mig av ett fotografi (det ovan) eller flera. Jag har heller inte bestämt om min dotter ska vara med eller inte.

För att se till approprieringen hade det varit snyggt med flera fotografier eftersom Inmaculada Salinas arbetar så. Jag kommer efterlikna hennes sätt att presentera fotografierna/fotot så mycket som möjligt. Dessa fotografier kommer i så fall även dom hämtas den kommande helgen.

Vidare har jag också en tanke kring fotoalbum som jag inte kan släppa, eftersom de berättar historier. I så fall behöver jag ha tillgång till en mängd bilder...