Travar med böcker, kaffefläckar och en ständig
känsla av stress. Slutskedet av uppsatsen, den skriftliga delen av mitt
examensarbete, närmar sig. Ännu ser jag inte slutresultatet vilket är oerhört
stressande. Jag försöker leta efter rätt metod för mitt undersökande arbete för
att sedan arbeta med processbeskrivningen och analysera min frågeställning. Jag
kommer anamma ett teorinära förhållningsätt vilket sammanflätas med min
gestaltningsprocess i uppsatsens analys. Jag har mycket kvar att göra!!
Jag är så självkritisk. Vet inte om det jag gör
stämmer och vet inte om det räcker. Dessa tankar har följt mig genom hela
processen. Någonstans i början av utforskandet hämtade jag dessa känslor från
mig själv som tonårig. Varför finns denna tvivel? Detta utrymme att vara så
hård mot sig själv. Egentligen borde det inte spela någon roll så länge man gör
sitt bästa. Men processen och det utforskande arbetet jag bedrivit har återigen
utvisat för mig betydelsen av vad andra tycker. Eftersom bedömning och återkopplingen
spelar stor roll för mig och min syn på mig själv.
Jag är fostrad av en skola som arbetat så. Jag har
genom hela min skoltid blivit bedömd utifrån specifika och avgränsade
situationer där kunskapsmängd mäts i siffror och poäng som översatts till betyg. Ett
system som byggs på elevers yttre motivation är således, enligt mig ett system
man ska frångå.
Det är utifrån denna
kritik mitt forskningsproblem blir relevant. Citaten nedan, utdrag från min uppsats,
ringar in det vetenskapliga problemet och den samhälleliga relevansen.
”Skolan har en tradition som är starkt kopplad till
en teoretisk kunskapsprofil. Denna tradition kan bidra till ett snävt lärande
och en utformning som inte ser till elevernas olikheter.”
”Det finns forskning som belyser motivation och
förståelse som grundbultar i elevers lärande och utveckling. Ett problem som
synliggörs är att skolan som institution och dess utformning med betyg, schema
och att elever ofta gör likadana uppgifter inte tar hänsyn till elevers
motivation och känslor.”
Jag är inte helt emot betyg, jag tror att det kan finnas tillfällen då det behövs. Men för att få en djupare kunskap behöver man se till elevers inre, deras känslor och intressen. Genom den inre motivationens kraft kan ett lustfyllt lärande ske vilket främjar elevens kunskapsutveckling. Peter Gärdenfors argument att motivation och förståelse är nyckelfaktorer för lärandet är något som jag också driver i min undersökning (Gärdenfors 2010:266). Detta gör jag genom att se till motivationen och metakognitionens betydelse för lärandet.
Intentionen med uppsatsen är att synliggöra didaktiska
verktyg för att främja den inre motivationen hos elever, men också genom att
undersöka hur elever kan bli medvetna om och se sina egna kunskapsprocesser. Utifrån en växelverkan
mellan teoretiska begrepp och med min egen gestaltningsprocess hoppas jag kunna
få didaktiska verktyg (fysiska och mentala) som jag praktiskt kan använda i min
framtida yrkesprofession som lärare. Det är examensarbetets syfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar