Ord och samtalet visar vägen
Denna vecka låter jag orden styra. Orden har formats till meningar och meningar
till stycken. Jag har spelat in mig själv genom appen, sound recorder där
inspelningarna varierat mellan 4 och 10 minuter.
Med avstamp i begreppet osäkerhet har jag försökt
sätta ord på mina egna känslor kring min skolgång, vad som format mig att
utveckla en rädsla för bedömning och vad det är som gör att jag känner mig
otillräcklig.
När
jag ser tillbaka på min tid i skolan ser jag på bedömningen som ett
resultatmått på det viset att den var summativt uppbyggt på prov som handlar om
att mäta och att ge värde på hur väl en person lärt sig en viss kunskapsmängd
och erövrat en viss kvalité i sitt lärande. Det har egentligen inte med att göra vem jag
är som person. Men jag kunde inte skilja på detta
(Från egen inspelning: 17 november, 2015 09:59).
Jag har tagit del av Christian Lundahls syn på
bedömning, för att få ett teoretiskt djup i mitt resonemang då jag använder mig
själv, mina känslor och det förflutna som exempel.
Kortfattat och övergripande är Lundahl en stark förespråkare
av återkoppling i undervisning. Han menar att de målrelaterade betygen tydligare
visar vad som förväntas av eleven än vad bara ett resultat gör. Istället för
att eleven bara får ett betyg handlar det om att visa och synliggöra för
eleven vilka kvaliteter i arbetet de kan prestera. Det handlar således mindre
om själva bedömningen och mer om målen och hur eleven ska arbeta vidare för att
nå målen (Lundahl 2012:58-9). Bedömning har varit väsentligt för mig att föra samtal
om i min process. Eftersom jag i efterhand ser tillbaka på min studietid och
mitt förhållande till bedömning som något som påverkar mig så starkt.
Jag upplevde att jag, i slutet av varje termin, fick på papper att jag
inte var tillräckligt duktig (Från egen inspelning 11.17.2015 20.51).
Men
utifrån detta tar jag nu aktivt ett steg bort från bedömning för att mer se på ordet
motivation, dock medveten om att bedömning är en del av detta.
Mina
samtal kom att kretsa kring motivation.
”Motivation
handlar om hur känslor, tankar och förnuft vävs samman och ger våra handlingar
färg och glöd. En aktivitet föregås av känslor och förväntningar, och de följer
med när vi utför handlingen och lägger sig som en slöja runt minnet av den
utförda handlingen” (Imsen
2010:457).
Främst har mina tankegångar handlat om prestationsmotivation.
Då handlar det om att utföra något som enligt omgivningens måttstock på
kvalitet är bra. Behovet och erkännandet kan således fungera som motivation. Det
finns två sidor av motivation. Här betecknas dels den yttre varvid det innebär
att vara någon i andras ögon och dels en inre aspekt vilken avser känslor.
Känslor av styrka, frihet och självtillit (Imsen 2010:479)
Genom att förstå de grundläggande aspekterna som ryms
i begreppet motivation kan man som lärare arbeta med mer motivationshöjande och
lustfyllda projekt med eleverna. Att till exempel vara medveten om att prestationsmotivationen
styrs av rädsla och lust, (Imsen 2010:487f) kan jag tycka är en bra grund till
att försöka lämna utrymme i uppgifter så eleverna själva får hitta något de
tycker är intressant att vidare undersöka. Återigen får citatet ”Frihet
för studenten att välja, och skyldighet att berätta, gestalta och samtala” plats i min tanke och här i bloggen. (Lena
Aulin-Gråhamn)
Som
lärare bör man noga tänka sig för innan man använder uttrycket ”Hen har lite
svårt för…”Den meningen kan nämligen spä på stereotypa fördomar. Den meningen
kan bli självuppfyllande för elever.
När
jag var sju-åtta år gammal blev det sagt att jag hade lite svårt med att lära
mig klockan. Jag minns det än idag att jag försökte och försökte. Under mina 6 första år i skolan var
matematiken min akilleshäl. Under många av de utvecklingssamtal, kvartsamtal som det
hette då, fick jag kommentaren ” Ja, Anna har ju lite svårt för matte”.
Men
just detta resonemang legitimerade att jag helt enkelt inte behövde förstå
matematiken. Det var lugnt ”Jag har ju ändå lite svårt för matte”. Det
resulterade också i att jag ständigt låg efter och när jag började högstadiet och
senare gymnasiet saknade jag de grundläggande kunskaperna i matematik (Från
egen inspelning 11.19.2015 08.58)
Resonemanget ovan belyser dels hur lärare och andra
vuxna kan påverka elevers motivation genom att ta bort den. Jag tror inte att jag som barn
inte tyckte om att räkna och lära mig matte. Generellt vill barn lära sig.
Stereotypa fördomar, press och motivation
Jag är säker på att mycket påverkat min situation i skolan och min förmåga att lära mig matematikens grunder, stereotypa hot är
en aspekt. Att tjejer är sämre på matematik än killar är en fördom jag, i mitt vuxna liv och i min barndom, stött på.
Claude Steeles, professor i socialpsykologi, har
under 15 år forskat kring stereotypa hot. Steels empiriska forskning om
stereotypa föreställningar beskriver hur människor påverkas utifrån de
stereotypa fördomar som finns om dem. Problemet är generellt och påverkar allas
våra liv. De stereotypa föreställningarna pressar oss att inta roller som
framställs, exempelvis presterar vi sämre om de stereotypa föreställningarna framställs
så. Pressen som uppstår vid stereotypa hot kan påverka prestationen negativt.
Värt att lyssna på är Claude Steele, han har utfört experiment om dessa stereotypa hot
som han berättar om i intervjun (se länk ovan) vilka gick ut på att testa olika stereotypa
hot, som att kvinnor är sämre än män på matematik. Kvinnor och män fick samma matematiska test samtidigt som de stereotypa
fördomarna synliggjordes vilket resulterade i att kvinnorna presterade sämre.
Testet utfördes igen på en annan grupp där man osynliggjorde de stereotypa
fördomarna. Detta medförde ett jämnare utfall mellan
parternas resultat. Experimentet visade att pressen minskade, vilket kunde ses
genom att kvinnornas blodtryck ändrades, de la mer tid på att tänka om och nytt.
Jag blev iklädd en roll där en sanning blev att jag inte kunde matematik
vilket var lättare att acceptera för omgivningen och mig själv eftersom jag var
tjej. Man ska tänka sig för väldigt noga innan man
säger ”Hen har lite svårt för…” det är inte motivationshöjande. Det fick inte
mig att vilja kämpa mer utan gav mig utrymme att göra precis tvärt om. Det blev
en självuppfyllande profetia.
Aulin-Gråhamn
Lena (red) (2003:67). Rapporter om
utbildning. Kunskap kompetens för ”kultur i skolan.Rapportnummer6/2003
Christian
Lundahl (2012)Bedömning för lärande. Nordstedts:Finland
Gunn Imsen (2010) Elevens värld. Studentlitteratur.Lund
Claude Steele 2009. Podcast (Se länk i text).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar