”I skolan var mitt favoritämne inte bild, utan snarare
uppsatsskrivandet och finska där man fick skriva. Film är för mig det visuella,
ljuden, det är det medium som de mänskliga sinnena reagerar mest på. Sen kan man också lägga till en berättelse,
skrivande och ord.”
-
Eija-Liisa Ahtila, videokonstnär och fotograf.
Citatet kommer från en intervju med Ahtila, Moderna muséet
2012. Se hela intervjun Här.
Jag känner igen mig i hennes resonemang och min egen syn på förhållandet mellan det skrivna ordet och bilden. Jag tycker om skrivandet eftersom det ger en tydlighet kring det jag vill berätta. Ahtila problematiserar i intervjun hur bilder kan presenteras så att det
inte alltid är underordnade historieberättandet. Detta är inspirerande och lämnar ett utrymme
för betraktarens egna tolkningar av konstnärliga verk. Det ger också mig en ordentlig utmaning i min kommande gestaltning.
Eija-Liisa Ahtila. The House, 2002.
Jag kommer att arbeta vidare och fördjupa det materialet jag
redan har. Jag vill synliggöra min
gestaltningsprocess som hittills snarare reducerats och sammanfattats. Min tanke är att betraktaren kommer få träda
in i en installation där ljudet kommer ha en väsentlig roll.
Imorgon kommer jag att köpa papper, ljusblått, för att
påbörja en del av min installation. Återkommer med ett visuellt uttryck i
förhållande till mina tankar om det resultatstyrda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar