Reggio Emilia, Skolan - Bilder

Snart har hela veckan gått här i Italien. Underbara Reggio Emilia med sina trånga gränder, takåsar, små caféer och butiker. Staden badar i kultur. 

Jag och gruppen från skolan har åkt tåg ut till Novellara varje morgon där förskolorna ligger. Det har varit ovanliga situationer för mig då det bara gäller observation. Dels för att jag arbetar på förskolor hemma och tycker det känns jobbigt att inte delta och att det är roligare att delta. Men givetvis fungerar det inte så här, de får så många besök utifrån, pedagogiken är välstuderad.. Det hade inte varit bra för barnen helt enkelt och ingen av oss kan språket. 

Men så var det ju det där med språket. Att observera en miljö där människor interagera med varandra utan att förstå vad som sägs mer en ett fåtal ord, (så fort en dialog uppstår förstår jag inte). Där tappar jag mycket i min observation. Det hade varit så häftigt att vara här och kunna italienska!! Detta vackra språk. 

Något jag tänkt på mycket under min tid ute på förskolorna är kampen bakom pedagogiken. Filosofin föddes ur andra världskriget och fascismens motståndsrörelse. Man såg nya möjligheter med en bättre framtid.

Loris Malaguzzi kämpade hela sitt liv för visionen om barn med 100 språk och rätten att använda dem alla. Han talade om att människa är ett sammanhang och finns i ett sammanhang. Vi kan interagera med varandra.

Kunskapens rikedom, förförelse och passion. Möten med andra och miljön omkring oss föder kunskap.

(Källa: Wallin, Karin 1996, Reggio Emilia och de 100 språken)

Påväg in på kostmuseum i Reggio. Fantastisk,
färgsprakande konst med konstnären, Shozo Shimamoto.

Mycket av det jag sett på förskolorna känner jag igen från svenska förskolor. Strävan efter att se individen. Hur viktigt det är med miljön och hur den bjuder in till lek. Möten mellan barnen och vuxna, mellan barn och andra barn. Mycket är som sagt bekant. Vilket glädjer mig! De har fler personal här nere med tydligare roller. Men viktigt är nog att inte jämföra reggioförskolor här nere för mycket med våra hemma utan se vilken plats de har här nere i Italien. De är kommunala vilket gynnar dessa förskolor. Sedan har vi resten av Italiens skolor som är statliga. De statliga skolorna är mer striktare och strängare än reggioförskolorna. Det är här i Italien man hittar de stora skillnaderna, inte om man jämför reggioförskolor och svenska förskolor. 

Förutom skolorna har vi blandannat besökt konstmuseum i Reggio. 

Förhandsvisning på Reggio Emilia!

Ostel della Gharia, Vårt Hostel, ett gammalt kloster.

Underbar innegård!

Högt till tak! Utanför vårt rum.

Bild från stan, Reggio Nell' Emilia

Det finns gott om gamla gränder att vandra i, mysiga restauranger och mycket trevligt folk!

Mer bilder kommer!

VFU

Den första veckan på skolan har varit helt grym!!
Jag är totalt såld! Det är så härligt att få en sådan bekräftelse, att det verkligen är detta jag vill göra. Jag känner i hela mig att jag är på rätt plats. Eftersom det är 10 år sedan jag vistades på en grundskola (6-9), då jag själv gick, så var det svårt att veta hur det skulle kännas så klart.

Men jag har trivts från första stund!  Jag har hållit lektioner varje dag ofta mer än en, vilket jag inte riktigt trodde jag skulle göra.  Igår tisdag hade jag näst intill alla lektioner. Det är en bra väg in i skolans värld, att faktiskt få känna pulsen och att kanske inte alltid planerat allt in i minsta detalj, att hålla lektioner utan att man hunnit tänka så mycket tror jag också är bra. Jag har både välplanerade lektioner och lektioner som bestäms på plats. 

Men jag har bett om den typen av utmaningar och min LLU:are står bakom mig, låter mig testa och sedan ger mig handledning efter nästan varje dag.  

Imorgon lämnar jag min VFU-plats här hemma och drar till Reggio i Italien. Jippi!!!

På återseende!

Anna

En liten text om mina tankar kring bilddidaktik

Min uppfattning kring didaktik är läran om hur man lär ut, enkelt uttryckt. Lars-Åke Kernell skriver i sin bok, Att finna balanser om tre olika begrepp inom ämnesdidaktiken som han framställer som kompetenser.

Identitet, att känna till ämnets identitet, vad är det som kännetecknar ämnet? Legitimitet, handlar om varför eleverna läser detta ämne, varför har ämnet en egen kursplan och slutligen Prioritet, som innefattar förmåga att prioritera, vad och hur prioriterar man. (Kernell. 2010 s. 82-83)

Dessa tre kompetenser menar jag i allra högsta grad kan överföras till bilddidaktik.

Vad kännetecknar bilden, varför är den granskad eller betydelsefull. Slutligen vad och hur pratar man om bilden.

Det viktiga som pedagog när man undervisar kring bild är att man breddar ordet bild, då det ofta tolkas som målningar, konstverk eller något som eleven själv målat i detta sammanhang. Här är det viktigt att introducera media och till exempel reklambilder. Vår visuella värld måste lyftas och bildämnet är en utmärkt arena för detta ändamål. Som framtida lärare vill jag öka elevers förståelse kring bilder eftersom vi hela tiden överöses med dessa genom att bara leva. Jag vill tillsammans med elever kritiskt granska andras bilder men även att de ska kunna prata om sin egen bildframställning. Processen är en viktig del i bilddidaktiken och att få arbeta, utforska, tolka, granska och samtala om och kring bilder är grundläggande.

I dagens informationssamhälle har kunskap växt till sig på olika områden. Informationen är massiv och varje individ behöver en kunskapsbas att stå på för att kunna värdera informationen, sammanställa och dra egna slutsatser. Här kan bildämnet spela en betydande roll. Jag tror man måste bjuda in sociala medier och datorisera ämnet till viss del. Skolan ska inte stå emot trenden utan följa den.

Bildämnet är marginaliserat i skolan. Jag tror att det är nyttigt som bildlärare att vara medveten om det. Tittar man tillbaka på 1900-talet är det en ständig kamp som förs av bildlärare, som bland annat innefattat kampen om det fria skapandet. Idag handlar det om att få föräldrar, kollegor och elever att inse vikten av bildämnet. Många ser det som ett andningshål i ett späckat schema (Åsén. Varför bild i skolan?). 

Anna

Didaktik-Vecka

Didaktik

Vilka fantastiska dagar det varit!

Jag har fått så mycket så man vet knappt vad man ska göra med allt! Det är väl knappast något nytt, men Lars-Åke Kernells föreläsningar är något utöver det vanliga. Jag blir så inspirerad.

Idag gick vi bland annat igenom dilemman som kan uppstå i klassrummet, lärarlaget, och tillexempel under VFU:n. Hur man är en ledare. Den där stadiga blicken som ska få alla 9:or att sitta som ljus och bara insupa kunskapen du besitter.. eller??

Allt detta och mycket mer har speglats ur olika perspektiv. Vad kan gå snett och hur är man förberedd på bästa sätt innan man tar emot eleverna. Väldigt nyttigt såhär veckan före VFU:n.

              Lektionsprinciper

-                     -   Att hålla en lektion

Här fick vi ta del av Lars-Åkes egenkomponerade och noga genomtänkta tidsschema. Från att man tar emot eleverna tills de lämnar klassrummet. Tips och råd som är mycket värdefulla anser jag!!

Vi har även fått komponera ihop en egen kursplan, vår önskeplan, hur vi vill att den ska vara utformad. En annorlunda granskning av kursplanen för ämnet Bild helt enkelt.  Jag tror att detta kommer att väcka en del diskussioner imorgon när detta ska redovisas.

På återseende!!

Anna

Första sammanfattningen (till Fredric)

Det Magiska Mellanrummet

-          Det är mellanrummet mellan noterna i en riktigt bra låt som magin sitter.

Det är efter denna mening jag arbetat under nästan hela processen och fokus ligger på hur bra vi människor är på att minska dessa mellanrum. Enligt mig finns de att hitta överallt i vårt samhälle. De kan kallas för andningspauser där man har chans att uppleva och känna.

På något sätt är man inte lika accepterad om man inte har full upp i vårt jobba-, hämta-, lagasamhälle.  Folk i min närhet har undrat över detta projekt och varför vi haft så lång tid på oss. De inser inte vikten av tankeprocessen i ett gestaltningsarbete. Många är ovana eller har sällan arbetat på ett sätt där man får chans att uppleva det man faktiskt tänkt på under en period. Detta har också bidragit till mina tankar och funderingar under veckorna som gått.

Magi har varit fantastiskt att arbeta efter. Det har öppnat mina sinnen och med hjälp av handledning har jag vågat sudda ut mina egna gränser där jag annars känner mig trygg.
Arbetet är utfört i skulptursalen vilket varit jättebra, där har jag kunnat se och skapa på ett sätt som jag inte gjort innan och även fått utbyte från andra studenter. Jag har använt mig av en stor pannå och skapat skulpturer på duken med hjälp av gips och akrylfärg.  Tavlans form är inte given då jag flyttat ut verket till en tredimensionell installation, med en väg och en vägarbetsplats.  För mig var det faktiskt skönt att inte tänka fyrkantigt.

I min installation har allting roller som på något sätt förklarar situationen i vår vardag, samhälle och stora delar av världen.

Trädet och naturen illustrerar för mig det magiska i vår värld, där man får tid att känna och uppleva. Frihet, kärlek, utrymme, lugn.
Men också en förhöjd verklighet. Ett landskap som kryddats med magiska inslag med hjälp av färg och form.

Vägen i sin tur är helt enkelt vägen dit som vi alla kanske bör gå eller vill gå ibland.

Byggarbetsplatsen är vårt samhälle som hela tiden står i vägen för oss människor. Som gör att vi inte får stanna upp och känna efter.

Installationen illustrerar hur det ser ut runt om, men framförallt hur vi människor skapat det.   

Anna Jannert

Det Magiska Mellanrummet (En sammanfattning av gestaltningsprocessen)

En sammanfattning av Gestaltningsprocessen.

Under veckorna som gått har jag hållit till i skolans ateljé. Miljön har varit en stor del av processen då jag aldrig tidigare arbetat under dessa förhållanden. Stora ytor och härligt ljus hjälpte givetvis till. Men att tvingas att på något vis skapa i offentligt har varit en utmaning för mig och jag har upptäckt att detta var mycket roligt och positivt. Jag har utväxlat idéer och tankar med andra studenter. Jag har fått inspiration jag inte fått hemma i vardagsrummet!

Processen:

 Magi har varit fantastiskt att arbeta efter. Det har öppnat mina sinnen och med hjälp av handledning har jag vågat sudda ut mina egna gränser där jag annars känner mig trygg.
Jag har använt mig av en stor pannå och skapat skulpturer på duken med hjälp av gips och akrylfärg.  Tavlans form är inte given då jag flyttat ut verket till en tredimensionell installation, med en väg och en vägarbetsplats.  För mig var det faktiskt skönt att inte tänka alldeles för fyrkantigt.

Stenar och andra partier är av gips. Färgen är akryl.

Installationen:

I min installation har allting roller som på något sätt förklarar situationen i vår vardag, samhälle och stora delar av världen.
Trädet och naturen illustrerar för mig det magiska i vår värld, där man får tid att känna och uppleva. Frihet, kärlek, utrymme, lugn.
Men det är också en förhöjd verklighet. Ett landskap som kryddats med magiska inslag med hjälp av färg och form.
Vägen i sin tur är helt enkelt vägen dit som vi alla kanske bör gå eller vill gå ibland.
Byggarbetsplatsen är vårt samhälle som hela tiden står i vägen för oss människor i dessa tankar. Som gör att vi inte får stanna upp och känna efter.

Jag har arbetat med detaljer men även stora ytor.

Installationen illustrerar hur det ser ut runt om, men framförallt hur vi människor skapat det.

Det är mellanrummet mellan noterna 

i en riktigt bra låt som 

magin sitter

Dessa tankar har följt mig genom processen. Varje dag möter jag stressen i samhället. På något sätt är man inte lika accepterad om man inte har full upp i vårt jobba-, hämta-, lagasamhälle.  Folk i min närhet har undrat över detta projekt och varför vi haft så lång tid på oss. Det är nog svårt som utomstående att inse vikten av tankeprocessen i ett gestaltningsarbete. Många är ovana eller har sällan arbetat på ett sätt där man får chans att uppleva eller skapa det man faktiskt tänkt på under en period. Detta har också bidragit till mina tankar och funderingar under veckorna som gått.  Samhället är uppbyggt på att tjäna så mycket pengar på så lite som möjligt. – Tid är pengar som man brukar säga.  

Jag tror att det är tufft att nå något magiskt i vårt vardagssamhälle. Man måste stanna upp, bryta rutiner,  ge sig tid att andas för att uppleva. 

Processen har verkligen gått upp och ner. Jag har känt mig helt säker vissa stunder, sedan har jag vaknat upp på morgonen och undrat vad fan jag håller på med. För mig har det varit jätteintressant att se vilka vägar gestaltningsprocessen tagit samtidigt som jag tror på att man hela tiden tar omedvetna eller medvetna val åt det håll man vill.

Länkar som inspirerat mig: 

http://se.radio86.com/shanghai-expo-2010/paviljonger/inre-mongoliets-paviljong (Dessa träd på utställningen är otroligt vackra. Mitt träd har haft en mycket central roll i processen, från början. Det första jag gjorde var att köpa 5 kg gips.)

Sedan ett personligt tack till Malin som ordnade så fint med Lights in Alingsås. Hela den kvällen kändes magisk. Träden och ljusen inspirerade mig.
http://lightsinalingsas.se/


Malin Bogholt är en svensk konstnär som arbetar med installationer, Har kollat lite på hennes verk, särskilt en installation som heter, kontakt. Hon arbetar mycket på skolor och med barn. Här är en länk. http://www.malinbogholt.com/contactCV.htm

Malin Bogholt.

I morgon ska min installation granskas av mina lärare. Då tar jag bilder och lägger ut på slutprodukten. Själv vet jag inte exakt hur det kommer att bli. Spännande!! Ska ut och samla löv nu.

Hej så länge..
 Anna