måndag 30 april 2012

V 18


Jämställda?
 Vad innebär det att jag är kvinna och 28 år? Hur blir jag bemött i ett samhälle som kantas av maktstrukturer och som placerar människor i fack?
Jag har långt hår. Bör jag klippa mig? Jag sminkar mig nästan jämt, bör jag sluta?
Det är annat som krävs i kampen mot ett ojämställt samhälle än frisyrer och smink, det fattar jag också men ibland kan man ju undra med tanke på hur man blir bemött! Jag tänkte att jag skulle lägga mig på samma nivå.

Jag mår bra när jag säger ifrån när jag känner mig krängt eller på något sätt utsätt för orättvisor. Jag tycker också det är en självklarhet att öppna upp till diskussion i hemmet om ett jämställt sätt att leva.  För mig är det här väsentliga tankar att lyfta även på individnivå.
Men för att delta i kampen måste man se i ett bredare perspektiv, det är ett samhällsproblem som genomsyrar arbetsplatser, familjeliv, ekonomi, politik och som visar sig i maktstrukturer . Alla har helt enkelt inte samma förutsättningar.
Går jag in på olika statliga hemsidor arbetar alla flitigt med jämställdhet, de är så duktiga! Tullverket jobbar enastående med jämställdhet och personlig utveckling, det står på deras hemsida. Likaså polisens förbund…
Alla arbetsplatser för Polisförbundets medlemmar är jämställda, fria från diskriminering och trakasserier samt präglas av öppenhet och respekt för allas lika värde.”
- Polisförbundet.
”Regeringens jämställdhetspolitik syftar dels till att motverka och förändra system som konserverar fördelningen av makt och resurser mellan könen på en samhällelig nivå, dels till att skapa förutsättningar för kvinnor och män att ha samma makt och möjlighet att påverka sin livssituation. När kvinnor och män delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett mer rättvist och demokratiskt samhälle. Jämställdhet bidrar också till ekonomisk tillväxt genom att människors kompetens och skaparkraft främjas.”
- Regeringen
Man blir så rörd…
Skämt å sido är det givetvis bra att företag och myndigheter arbetar med jämställdhet i stadgar men jag tycker att det krävs mer än att det skrivs ner på papper.

I Utbildningen har vi kurser med genusperspektiv. LAU 170 innehöll en sådan delkurs som förövrigt i mitt tycke var ett hån mot jämställdhetsperspektivet. För mig fungerar det inte att sätta in dessa frågor i tidsperioder. Kursen var platt och tråkig och gav de som tycker att genus är uttjatat en arena.
Jag anser att det är något som ska genomsyra allt. Ett exempel till på detta är när förskolor har genustema. Om jag inte ska var allt för kritisk så kan det givetvis komma nyttiga saker ur ett sådant tema. Ungefär på samma sätt skulle en förskola som jag vikarierade på arbeta med demokrati under en viss period. ”Idag är vi demokratiska” Det resonemanget håller inte långt.
Jag fattar att det är ett sätt att lyfta problematiken kring jämställdhet och demokrati, och att också arbeta mer tydligt utåt med exempel demokrati under en viss period. Men det väsentliga är givetvis att det är något som genomsyrar verksamheterna vilket det också gör till viss del.
Som lärare är det viktigt att göra dessa uttalanden till sin verklighet och därav tycker jag att det är viktigt att göra detta i ett processarbete som delvis är tidsbegränsat men som jag ändå känner att jag kan fortsätta arbeta med efter redovisningen vecka 22.

Slutligen vill jag påpeka att jag vill lyfta jämställdhetsperspektivet från mig själv i fortsättningen till en samhällelig nivå. Hur fungerar det i samhällsstrukturen med utgångsläge från egna erfarenheter kopplat till litteratur. 
Men först en liten film om MIG och min envishet att ge mig på filmprogram, Gimp är nu testat men inte avklarat.


 
  Varför inte en klassiker! Rolig i alla fall!

onsdag 25 april 2012

Förminska mig inte!


I veckan gick jag med i styrelsen i vår bostadsrättsförening som består av 54 lägenheter. Det var på årsstämman jag anmälde mig frivillig för att ingen annan ville och i styrelsen fattades det medlemmar.  Jag upplevde att det var många under kvällen som kände ett stort behov att tala om för mig att det inte är så svårt att sitta i en styrelse, att uppgifterna är få och att det inte är speciellt krävande…

Jag ville bara skrika
-          FÖRMINSKA MIG INTE!!

Jag har aldrig gett utlopp att jag skulle tycka att det är svårt på något sätt att sitta i en styrelse. Jag har gjort det förr. Men detta hände och det hade inte hänt en medelålders man.
Som kvinna är givetvis detta inte något ovanligt men nu när jag tänker i dessa banor och runt dessa konflikter är det en ingång för ett fortsatt gestaltningsarbete.
I skolans värld finns maktstrukturer överallt. Framförallt mellan lärare och elever, lika så på HDK så klart.  Jag känner tydligt av denna maktstruktur i utbildningen och som kvinna och student kan jag kanske få ut något riktigt viktigt av detta under processen.  Efter härliga samtal i går med min LLU.are på HDK:s nätverksträff för bildlärare och bildlärarstudenter fick jag en mängd bra idéer.
Det viktiga är att komma på något storartat för att inte förminska mig själv. Kan vara klurigt ändå.

På återseende.