25 december. reflektionsinlägg

Den 25 december

Sedan senaste inlägg har min uppsatsidé utvecklats ytterligare.

Jag har kastat idén om att få ut didaktiska verktyg som kan främja motivation och förståelse. Min upplevelse tillsammans med Beas, på senaste handledningen, var att mitt resultat föll platt. Jag hade bara kommit fram till det som redan stod i min tidigare forskning och teori. 

Skrik och panik 

Sedan dess har mitt liv fullständigt brakat samman. Kanske inte mitt liv så mycket som mitt psyke.. Jag har suttit med uppsatsen varje ledig minut. Dag som natt.

Men jag ser kanske en liten strimma av ljus, eller hopp. Uppsatsen har utvecklats och lägger nu mer fokus på vad min egen kunskapsprocess gett. Alltså ett ganska långt steg från ett mer resultatstyrt synsätt där fokus låg på att didaktiska verktyg skulle trilla ut på andra sidan. 

Inlägget blir inte särskilt långt. Måste skriva vidare på uppsatsen.

Jag försöker främst få ihop uppsatsens resultatdel utifrån allt mitt empiriska material inbäddat med  teori och reflektion över dessa. Dewey förespråkade att kunskap skapas genom praktisk handling och reflektion över densamma (Dimenäs, 2009). Jag har arbetet växelverkande empiri, teori och reflektion genom hela processen.

Ur min uppsats:

Efter att själv befunnit mig i skapande och undersökande arbete där estetiska lärprocesser uppstått, samt tagit del av den litteraturen kring estetiska lärprocesser, är jag övertygad att metakognitionen kan stärkas genom förhållningssättet.  Med fokus på processen istället för på resultatet är min uppfattning att fler och djupare kunskapsvägar synliggörs. Det blir inte en raksträcka in i mål utan snarare en kringlig och krokig väg, där undersökandet och förhoppningsvis nyfikenheten leder arbetet framåt. Som lärande, då du befinner dig i metaforen någonstans på vägen, är förståelsen för hur du lär väsentligt. 

Jörgen Dimenäs (2009:176) Lära till lärare, att utveckla läraryrket- ett vetenskapligt förhållningsätt och vetenskaplig metodik. Liber, Stockholm

Reflektion - Examensarbete, 14 december.

Travar med böcker, kaffefläckar och en ständig känsla av stress. Slutskedet av uppsatsen, den skriftliga delen av mitt examensarbete, närmar sig. Ännu ser jag inte slutresultatet vilket är oerhört stressande. Jag försöker leta efter rätt metod för mitt undersökande arbete för att sedan arbeta med processbeskrivningen och analysera min frågeställning. Jag kommer anamma ett teorinära förhållningsätt vilket sammanflätas med min gestaltningsprocess i uppsatsens analys. Jag har mycket kvar att göra!!

Jag är så självkritisk. Vet inte om det jag gör stämmer och vet inte om det räcker. Dessa tankar har följt mig genom hela processen. Någonstans i början av utforskandet hämtade jag dessa känslor från mig själv som tonårig. Varför finns denna tvivel? Detta utrymme att vara så hård mot sig själv. Egentligen borde det inte spela någon roll så länge man gör sitt bästa. Men processen och det utforskande arbetet jag bedrivit har återigen utvisat för mig betydelsen av vad andra tycker. Eftersom bedömning och återkopplingen spelar stor roll för mig och min syn på mig själv.

Jag är fostrad av en skola som arbetat så. Jag har genom hela min skoltid blivit bedömd utifrån specifika och avgränsade situationer där kunskapsmängd mäts i siffror och poäng som översatts till betyg. Ett system som byggs på elevers yttre motivation är således, enligt mig ett system man ska frångå.

Det är utifrån denna kritik mitt forskningsproblem blir relevant. Citaten nedan, utdrag från min uppsats, ringar in det vetenskapliga problemet och den samhälleliga relevansen.

”Skolan har en tradition som är starkt kopplad till en teoretisk kunskapsprofil. Denna tradition kan bidra till ett snävt lärande och en utformning som inte ser till elevernas olikheter.”

”Det finns forskning som belyser motivation och förståelse som grundbultar i elevers lärande och utveckling. Ett problem som synliggörs är att skolan som institution och dess utformning med betyg, schema och att elever ofta gör likadana uppgifter inte tar hänsyn till elevers motivation och känslor.”

Jag är inte helt emot betyg, jag tror att det kan finnas tillfällen då det behövs. Men för att få en djupare kunskap behöver man se till elevers inre, deras känslor och intressen. Genom den inre motivationens kraft kan ett lustfyllt lärande ske vilket främjar elevens kunskapsutveckling. Peter Gärdenfors argument att motivation och förståelse är nyckelfaktorer för lärandet är något som jag också driver i min undersökning (Gärdenfors 2010:266). Detta gör jag genom att se till motivationen och metakognitionens betydelse för lärandet.
 

Intentionen med uppsatsen är att synliggöra didaktiska verktyg för att främja den inre motivationen hos elever, men också genom att undersöka hur elever kan bli medvetna om och se sina egna kunskapsprocesser. Utifrån en växelverkan mellan teoretiska begrepp och med min egen gestaltningsprocess hoppas jag kunna få didaktiska verktyg (fysiska och mentala) som jag praktiskt kan använda i min framtida yrkesprofession som lärare. Det är examensarbetets syfte.  

Överlämningsvecka v. 49

Efter seminariet igår (1 december) har det infunnit sig ett lugn. Jag känner också att det, i min gestaltningsprocess, finns en tyngd och mycket jag kan arbeta vidare med och utveckla i min skrivprocess och i mitt undersökande om estetiska lärprocessers möjligheter.

Övergripande om min gestaltningsprocess

Under min process har jag låtit materialet styra. Jag har inte vetat innan vad mina inspelningar ska handla om. Jag har spelat in ett samtal och låtit nästa komma utav det. På det viset har mina tankar utvecklats och jag har grävt djupare ner i mig själv, men också i mina tankar om skolan som institution. Dessa samtal kom att handla om väsentligheter för kunskapande som jag inte tyckte jag fick under min skoltid (fokus på högstadiet). Kunskap om mitt eget lärande är en aspekt men också avsaknad av motivation. När jag ser tillbaka på min högstadietid, men även på min skoltid överlag, hade jag generellt sett inte friheten att finna intresse i skolarbetet. Skoluppgifterna var strama, enkelspåriga och traditionellt riktade mot poängbedömning för att översattas i betyg. Det fanns inte utrymme att förstå hur man lär sig, fokus låg på vad. 

Jag bestämde mig ganska långt in i processen att använda mig av rörlig bild i kombination till mina egna inspelade samtal. 

Gestaltningsprocessen idag
I tidigare blogginlägg har jag redogjort för min process där jag arbetat med min röst som verktyg. Det blev 9 inspelningar, där jag valt ut en som jag tänker ta med i mitt audiovisuella verk. Verket kommer bestå av rörliga bilder och ljud. Valet av inspelning gjordes utifrån att jag gjort tre varianter av korta filmer innehållande olika inspelningar och rörliga bilder. Uttrycken i de tre filmerna blev mycket olika. Igår, på handledningen, fick jag min egen känsla bekräftad att det var en film som var tyngre och mer betydelsefull i sammanhanget. Samtalet jag för i den filmen har på något vis min gestaltningsprocess inbäddat i sig. När jag hör på inspelningen kan jag känna det jag personligen gått igenom och de känslor jag haft samtidigt som jag uppfattar en tyngd i orden som sträcker sig utanför mina egna erfarenheter.

Filmen är en länk mellan mig, för 15 år sedan, och mig själv idag. Jag har en intention att försöka beskriva de känslor jag hade då utifrån mitt uttryck idag, efter mer erfarenhet och en femårig lärarutbildning. Det bli ett intressant möte mellan flickan då och ett teoretiskt förhållningssätt. Ett omtumlande och känslosamt möte.

Jag lägger inte upp hela min film här på grund av känslighet med namn som sägs i filmens inledning. 

Men mitt inspelade samtal och den rörliga bild jag använder mig av är dessa:

Övergången till skrivandet

Övergången till skrivandet känns väldigt intressant. Jag tar nu avstamp i någon sorts kritik mot min egen skolgång och utformandet av undervisning som genomsyrade min skoltid. Utifrån det vill jag undersöka estetiska lärprocessers möjligheter, där min förhoppning är att kunna få verktyg att använda i min egen roll som lärare för att undvika en alltför snäv klassrumssituation. Jag vill öppna upp och genom ett mångdimensionellt förhållningssätt till lärande och kunskapande nå fler elever genom deras egna intresse.

Jag har kartlagt delar av det mycket stora forskningsområdet - estetiska lärprocesser.  Jag kommer fortsätta se på termen i förhållande till konstnärligt kunskapande. Motivation och metakognitiv kunskap arbetar jag med utifrån en teoretisk grund. Och jag vill undersöka hur man kan motivera och få elever att se sin egen kunskapsutveckling med hjälp av estetiska lärprocessers möjligheter.

Jag kommer att fortsätta blogga ungefär en gång i veckan och berätta om min process eftersom skrivandet är en stor del av den. Jag vill också förtydliga att min gestaltning fortfarande är i rörelse vilket innebär för mig att den kan utvecklas ytterligare.

Veckoreflektion V.49

 Inspelningarna syftar till...

Jag har kommit till insikt att jag, under denna ansträngande gestaltningsprocess, ska arbeta vidare med det material jag har. Min arbetsprocess tog avstamp i mitt vinterprat som formades av min egen skoltid där osäkerheten tog allt för stor plats. Utifrån detta fortsatte jag intensivt en vecka att spela in kortare varianter av samtal med mig själv. Jag tycker om idén med inspelningarna, dels eftersom det är givande att lyssna på och reflektera över i efterhand och dels eftersom jag också använder mina inspelningar till teoretiska kopplingar. Därför har jag fortsatt med att spela in mina tankar och funderingar.

Mina samtal tog sin utgång i min osäkerhet: 

Jag vill prata om den osäkerhet som uppkommer när man ska prestera. Det här möjliga utrymmet där man funderar. Osäkerheten som tillfälligt botas när man får medicinen, bekräftelse. För jag upplever att hela vårt samhälle är uppbyggt på detta vis. Vi mäts i prestationer likväl i skolan som utanför skolan. Jag själv har alltid haft besvärliga känslor kring bedömning. (Från egen inspelning: 17 november, 2015 09:59). 

Dessa känslor jag kände då har jag under min gestaltningsprocess försökt klä med ord och försökt förklara för mig själv. Mina samtal fortsatte att ta form där betyg och olika prestationer som jag upplever att skolan då och idag i grunden handlar om.  

Jag var en elev som låg på ett ständigt G i nästan alla ämnen under högstadiet och de första två åren på Gymnasiet. Jag identifierade mig själv med detta betyg, ett betyg som jag egentligen tyckte var dåligt. (Från egen inspelning: 17 november, 2015 09:59).

Identifikation och motivation är begrepp jag bearbetat under processen både utifrån mina egna erfarenheter men också teoretiskt. Genom motivation kopplar jag också mina tankar vidare. Samtalen kom att handla om hur estetiken kan användas för att bearbeta ny kunskap genom att eleven får tid att finna HUR, VAD och VARFÖR (med stöd från läraren). Att eleven får utrymme i verksamheten att finna intresse. Mitt sista samtal jag spelade in handlade om konstnärligt kunskapande och hur man i skolan kan använda sig av det sinnerliga för att öppna upp möjligheter för elever att ta sig an ny kunskap på olika vis.

När jag läser och hör om hur estetiska lärprocesser förklaras behöver man dels se på termens delar och helhet. Jag har fått kunskap om termen och kan nu någorlunda förhålla mig till dess komplexitet. Det är en fråga om kunskapande och hur man utifrån redan erfaren kunskap formar och utvecklar ny. I mötet med ny kunskap sker utveckling och eftersom elever alltid har sin egen förförståelse kan man genom flera olika inlärningssätt lägga grunden för att kunskapen tar sig vidare från förförståelse till utveckling. Lärprocesser som då baseras på estetik, det sinnerliga, sätter in ämneskunskaper i nya och oväntade perspektiv.  (Från egen inspelning: 25 november, 2015 10:45).

Genom det konstnärliga, estetiska, sinnerliga få eleven utrymme att hitta sin idé att arbeta vidare med, där redan erfaren kunskap länkas samman med ny kunskap. Genom att lära i en öppen process utan att veta vart den slutar har ett värde. Konstnärliga processer som utformas så kan erbjuda både ny eller fördjupad kunskap. Vidare är det kompetensberikande att kunna uttrycka sig på olika sätt.

 

”Den kommunikativa kompetensen, att kunna uttrycka sig, lyssna och föra dialog med sin omvärld, kräver mer än att veta hur det talade språket är konstruerat. Det kräver att vi har en förmåga och tilltro till olika uttrycksmöjligheter. Förmågan att fantisera är grunden i kreativiteten, att kunna tänka bortom det jag redan vet. Allt det tränas aktivt i de estetiska fälten”.
                 Efva Lilja, koreograf och rektor vid Dans- och cirkushögskolan i Stockholm  

Jag har alltså arbetat vidare med ljud men har lagt till ytterligare en dimension, nämligen rörlig bild. Jag arbetar därför just nu audiovisuellt med klipp från en dokumentärfilm som spelades in när jag gick i årskurs 9. Arbetet just nu kommer handla om att kombinera dessa rörliga bilder med mina inspelade samtal. Jag kommer behöva förhålla mig till korta klipp men det finns en del att välja mellan. Här är exempel på hur de klipp jag arbetar med och kommer arbeta vidare med kan se ut.

 

Det blir ett sätt att se på mig själv utifrån.  Genom mig själv blir jag medveten om mina egna tankegångar. Genom att se på tjejen på bilderna kan jag klä henne med de känslor jag minns att jag kände. Metaperspektivet ger mig möjlighet att reflektera över det jag ser och jag känner att jag kan nå högre, eller gräva djupare om man så vill, genom att arbeta så som jag just nu gör. 

Källor:

Anders Burman (Red) (2014:8) Konst och lärande – Essäer om estetiska lärprocesser. Elanders, Stockholm

Karin Boberg och Anna Högberg i Burman (Red) (2014:77) Estetiska lärprocesser i skolan och lärarutbildning i Konst och lärande – Essäer om estetiska lärprocesser. Elanders, Stockholm .

Kristina Karlberg (2015)”Estetiska lärprocesser finns i alla ämnen” http://www.lararnasnyheter.se/uttryck/2015/10/30/estetiska-larprocesser-finns-alla-amnen  Hämtat 2015-11-25

Annika Claesdotter Att kunna tänka bortom det jag redan vet http://www.lararnasnyheter.se/slojdforum/2011/11/23/kunna-tanka-bortom-redan-vet  Hämtat 2015-11-25

Dokumentärfilm av Carl Javér och Anders Berggren: Skolan- en dokumentärfilm i åtta delar (2000)Dokumentärfilm AB, TV 4.

 
Se andra källor:Lindstarnd &Selander 2009, Aulin-Gråhamn 2003,