Konflikt väcker tankar!

I vecka hade klassen en serieworkshops med Fredric Gunve. Mycket inspirerande dagar som mynnade ut i en stor samarbetsövning i klassen.  För mig var dessa dagar en bra introduktion till den kommande gestaltande uppgiften ute på praktiken som är i serieform om konflikt.

Jag funderar kring att använda delar av workshopen ute på min praktik med eleverna. Kanske starta upp en lektion där alla får måla traditionella serier där de först och främst skapar inom rutorna för att sedan se vad som händer om man inte längre tar hänsyn till rutor och gränser.  Hur kan eleverna använda sig av mellanrummet?

Konflikt

Det nya begreppet som vi i klassen ska arbeta efter är KONFLIKT. Främst kopplar jag detta till skolans värld som jag träffar på under min praktik och alla de konflikter som finns där. En av de största konflikterna jag tycker skolan har idag är konflikten med TIDEN.
Kanske kommer jag arbeta vidare kring detta, eller så är det en ingång till något annat.
Jag tycker dessutom att verkligheten ibland stå i konflikt med den typ av litteratur vi läser. Mycket låter bra och är väldigt bra i böckerna men hur används det i verkligheten?  Finns verkligen den tiden? Jag är orolig över den processbedömning som ska göras ute på skolorna. Missförstå ej, men jag fattar bara inte hur tiden räcker till. Återigen nämner jag Pedagogisk bedömning av Lindström som exempel. Boken tar upp den viktiga kommunikationen i bedömning för att eleverna ska växa och utvecklas, tillexempel genom formativ bedömning. För mig är det så jag vill arbeta som lärare men kommer det betyda att man kommer känna sig misslyckad flera gånger om ute i verkligheten när man märker att tiden inte räcker till? Eller kan man hitta lösningen, hur kan man samarbeta med tiden?
Lars Lindström skriver också om sin processbedömning i skriften, Bedöma eller döma. Jag tycker hans sätt att tänka är pedagogiskt och tydligt. Just nu arbetar jag med hans processbedömning i en egen bedömningsmatris.

I tisdagskväll ( den 21/2) lyssnade jag på en föreläsning om en serie framgångsrika misslyckanden. Katja Aglers konstnär som besitter enligt henne själv storhetsvansinne, dumhet och en massa måsten. En mycket inspirerande kvinna som lyckades träffa helt rätt. Hon svarade på mina tankar och funderingar . Processen är som jag uppfattade det enligt henne vägen dit. Alla dialoger, alla möten, det är där de storslagna uppstår. Hennes metod: Dra allt så långt det går!
Kort har hon till exempel under tre år försökt släcka Time Square i en minut. Hon lyckades inte övertyga företagen att släcka sina skyltar men vägen dit var en imponerande process. Tack för att du, Katja öppnade mina ögon!  Här kan du läsa om hennes verk i det offentliga rummet. http://www.katjaaglert.com/

Anna

Lars Lindströms fyrfältare!

Diskussion om tekniklära har åter blossat upp i klassen.
Jag känner verkligen att jag måste bli tryggare i vissa tekniker. Under veckan dammade jag av mina akvarellfärger och satte igång. Det blev landskap på landskap, jag har verkligen förträngt det speciellt härliga men svåra med tekniken.

När jag var liten satt jag ofta hemma hos pappa och bläddrade i en stor bok med fantastiska målningar i. Jag tyckte om att leta detaljer i vattenfärgen och var fascinerad redan då hur jag sögs in i konstnärens verklighet, hans vardag. Carl Larsson har följt mig genom åren och i sin stora variation arbetade han mycket i akvarell och idag finns flera verk på Göteborgs konstmuseum.  Det häftigaste enligt mig är dock i olja när han tolkar Rokoko-Renässans-Nutid, i Fürstenbergska galleriet. http://konstmuseum.goteborg.se
Anders Zorn med den underbara Sommarnöje från 1886 är ett annat exempel på underbar akvarell. För mig är hans sätt att måla vattnet fantastiskt. Men även hans Kärleksnymf eller I sorg. Alla finns att skåda och många mer här; http://www.alsing.com/zorn

Kanske uppfattas det som lite underligt med dessa små inlägg om konstnärer och tekniker men eftersom vi inte får det i skolan kommer detta helt enkelt bli en följetång som går parallellt med min utbildning under våren. Jag måste få mera kunskap om det jag ska lära ut och inte bara metoden hur jag lär ut. Nästa vecka börjar jag en kvällskurs i Kroki, ska bli roligt att värma upp handleden igen. Återkommer med mer Kroki.

Jag har varit ute på praktik nu och fått förmånen att helt få ta över min handledares lektioner. Planering, genomförandet och massor av reflektion. En helhet som är värdefull.

Åter till skolan och Lars Lindströms fyrfältare.

        Konvergent lärande                 Divergent lärande

OM	I
MED	VIA

                 Mediespecifikt

                       lärande

Medieneutralt

lärande

I dagens skola tycker jag att det konvergenta lärandet är överrepresenterat. Skolan är målinriktad och fixerad vid rätt och fel. En kombination tycker jag är det bästa och på något sätt börja med att presentera en teknik eller uppgift som eleverna sedan får utforska. Från konvergent tänkande till det kreativa och fria.
Det är viktigt att eleverna får träna på att utforska sin kreativa förmåga i en undersökande process. Men ges det tid för detta processinriktade arbetet i skolan? Fungerar det i verkligheten? Som lärarkandidat tycker jag personligen att det måste till mer tid så eleverna kan pröva och ompröva och på så vis kunna reflektera över det de faktiskt gör. Just att vara i och via ämnet få utveckla sitt tänkande genom estetiskt görandet och i praktiken få lov att testa är definitivt viktigt.

Lars Lindström har förutom denna fyrfältare skrivit en mängd böcker och texter. Den jag läser i utbildningen är Pedagogisk bedömning, en antologi och det är framförallt ett kapitel i den boken som gav mig mycket. ”Att fånga lärandet i flykten” av Lisa Björklund Boistrup.
Förutom att kapitlet var matnyttigt så tycker jag personligen att texten gav upphov till funderingar. Hon skriver att elever som kan reflektera över sin egen lärandeprocess har en hög grad av metakognition. En stark form av formativ bedömning kan bidra till att eleven kan se på sitt arbete utifrån. Formativ bedömning ska ge eleven stöd under lärandeprocessen.
Det är just detta som jag själv arbetar med just nu. Jag behöver bli bättre på att reflektera över det jag gör på högskolan och under praktikperioder. Se mitt eget arbete med andra ögon och bli mer medveten om det som är bra och det som inte är bra. Hitta min progression! Lösningen för mig kommer bli en loggbok där jag kommer skriva några meningar varje dag under minna praktikperioder. Dels är det guld värt för framtida självutvärderingar och som sagt bli medveten om sin egen progression. 

Anna