V 44. Sammanfattande slutreflektion.

Processen; öppenhet, drivkraft, referenser
Med avstamp i en text jag tidigare skrivit under utbildningen approprierade jag på Inmaculada Salinas verk ”Microrrelatos en rojo, 2012”. Hon berättar, genom fotocollage, sin historia där kvinnan har en central roll. Även jag satte kvinnan i fokus i mitt verk ”Angående henne”. Jag ville lyfta avsaknaden av kvinnlig representation i historien. Textilkonsten som historiskt och i vår samtid beskrivs som underordnad konstformer som måleri och skulptur (Nochlin, 1971), men även tillskriven kvinnan och hemmet, lyftes därför i mitt verk,

Jag lockas av Salinas konstverk då jag anser att fotoalbum och collage har en öppenhet. Det finns en ofullständig kvalité där historier formas av betraktarens erfarenheter och bakgrund. Det är en dokumentation som aldrig är stängd (Evans, 2009:32) Umberto Ecos tolkning av ett öppet verk, vilket hela tiden står på glänt och där historien är i ständig rörelse, har inspirerat mig (Gibca.se). Min grundidé problematiserar de positioner kvinnor har i samhället som ”Den andre” där män ofta ses som subjekt.

En del av processen har kretsat kring samtalet. Samtal jag fört med mormor och mamma om synen på konst och appropriering men också hur de ser på hur historien är skriven. Jag har suttit djupt försjunken i fotoalbum från 50 och 60-talet. Förundrad och med nyfikenhet ser jag på bilderna. Så länge sedan, en annan tid och ett vardagsliv någon annanstans, fast med personer jag känner så väl. En väsentlig del i arbetet var när jag hämtade mormors textilhantverk. Brodyrer, dukar, mattor och grytlapparna lyftes ur hemmet och fick en annan plats som konstverk i min installation. Just det betydde mycket för mig i arbetet. Något hände just där, just då.

Vad
Installationen kombinerar textilkonst och fotocollage. Jag har skapat ett uttryck som, i grunden, tar avstamp i mitt intresse för individen i samhället och vill vidare problematisera kvinnlig position och avsaknaden av hennes representation i historien.


Hur
Jag har utgått från mig själv, mamma och mormor som representerar kvinnan i mitt verk ”Angående henne”. Jag avidentifierade oss genom att inte skriva ut namn eller beskrivningar. Genom mormors textilarbete byggdes en bro bort från det privata till ett större sammanhang. Textilkonsten pekade på hierarki inom konstarter och exemplifierade således avsaknaden av kvinnan i historien (Nochlin,1971). Jag ställde mig frågorna:
Vad har utelämnats?
Vad är sant?

Varför
Som lärare bör man stå kritisk till hur historien berättats. Vad har utelämnats? Vad är sant? Ur pedagogisk synvinkel är det väsentligt att exempelvis problematisera för eleverna varför manliga konstnärer dominerar konsthistorien.  

Det finns även en progression i min egen utbildning som jag värnar om. Jag tar avstamp i tidigare teoretiska ingångar och frågeställningar, för att förlänga och skapa ett nytt konstnärligt uttryck. Detta innebär en vidareutveckling av kunskap som jag utvecklar i pedagogiskt syfte.

Erfarenheter
Genom arbetet med appropriation ser jag möjligheter att använda det som pedagogiskt verktyg i olika sammanhang. Exempelvis kan metoden synliggöra konstnärliga uttryck för eleverna och hur detta kan förändras och skapas i estetiska läroprocesser. Även den distansering som skapas under arbete, likt vår egen gestaltningsprocess, kan främja lärandet eftersom reflektion av olika slag är inbyggd i undervisningen (Dysthe,2003:37). Detta ger värdefulla pedagogiska möjligheter eftersom det kan finnas utrymme för eleverna att reflektera över sitt eget lärande.

Upplevelsen som gestaltning och utställningssammanhanget gett mig har varit berikande. Det finns en styrka med autentiskt lärande som jag tar med mig från kursen. I betoningen av autentiska aktiviteter i skolan innebär detta att skolan ska skapa lärandemiljöer vilka liknar verkligheten utanför så mycket som möjligt (Dysthe,2003:43). Genom att skapa autentiska miljöer som utställningsutrymme med exempelvis  utställningskatalog och vernissage kan eleverna arbeta mot något större och genuint.

Vidareutveckling
Under bildanalysen i kursen LBD 360 tillhandahölls en del verktyg för att synliggöra normer och värderingar för elever. De första tankarna var att arbeta vidare med detta i kommande examensarbete. Efter en del efterforskningar är det just nu bara ett alternativ av många. Främst undersöker jag forskningsutrymme för att ta reda på hur bildlärare upplever den yttre miljön i bildsalen och hur den kan påverka de kreativa processerna hos eleverna. Detta vill jag i så fall undersöka genom djupintervjuer med lärare.

Litteratur
Evans, David (2009) Appropriation, Documents of Contemporary Art. Whitechapel Gallery and the Mit Press

Dysthe, Olga (Red.). (2003). Dialog, samspel och lärande. Studentlitteratur

http://www.artnews.com/2015/05/30/why-have-there-been-no-great-women-artists/
Nochlin, Linda (1971) Why Have There Been No Great Women Artists? Hämtat: 2015-10-29

http://gibca.se/index.php/sv/gibca-2015/a-story-within-a-story Hämtat:2015-10-27
http://gibca.se/sv/gibca-2015/elvira-dyangani-ose Hämtat:2015-10-29

Dags för foto!

 Denna vecka ger jag plats i min blogg för bilder.
Jag kommer inte skriva särskilt mycket.
Endast ett avslutande stycke längst ned.

Under veckan som gått har jag besökt min mormor och lånat med mig hennes konstverk samt fotoalbum från 50 och 60-talet. Jag har suttit djupt försjunken i albumen. Jag känner förundran när jag ser på bilderna. Jag blir nyfiken. Så länge sedan, en annan tid. Ett vardagsliv någon annanstans. Fast med personer jag känner så väl.

Det jag funderar främst över är om jag ska blanda in omgivning och andra människor när jag ställer ut fotografier. För att få med mer av sammanhanget. Inmaculada Salinas menar att kvinnorna  i sitt verk har en betydande och central roll. Men de är inte ensamma på fotografierna. Även när jag tittade på bilderna i mormors album kan jag se att kvinnorna tillsammans med barnen ser ut att vara fotots riktlinjer.

De andra alternativet är att jag sätter upp fotografier på mamma, mig och mormor i 20-30 års åldern kan jag problematisera på ett annat vis. Genom att välja ut fotografier som visar kvinnor i samma ålder fast från olika generationer bygger jag en bro bort från mig, mamma och mormor till kvinnan.


Det tredje alternativet är att endast använda bilden på mamma, mig, mormor och min dotter (finns i förra veckans inlägg).

Förövrigt har jag läst en spännande artikel i min jakt på en källa som kan styrka hierarkin bland konstarter, jag tidigare skrivit om. Why have there been no great women artists?
Artikeln berör avsaknaden av kvinnliga konstnärer inom konsthistorien och även andra discipliner. 

Ett kul foto i sammanhanget.